Pet Shop Boyhood
When I was a kid, there was a little crowded pet shop at the mall. I would go there to look at the budgies and parakeets, the guppies and guinea pigs. I remember the smell of wood shavings and pet food, the cacophony of parrots and the burbling of aquarium pumps... Then the shop closed and the space became part of a grocery store.
How long would an animal live in one of those cramped cages at the store? What was the casualty rate? How often did they make a sale? Did the owner keep backup animals at home, to be able to re-stock the cages? Where did they get the merchandise from in the first place? Were there guinea pig wholesalers?
There seem to be few pet shops around these days that keep birds and mammals for sale on the premises. My gut feeling is that any animal that needs to be kept in a cage is simply wrong as a pet. But then again, if the animals thrive and procreate, I suppose a suburban cage is an excellent biotope. Gerbils certainly don't seem to mind.
As my friend Jens Heimdahl has pointed out to me, in nature there's no right or wrong, only adaptive success and failure. So abolishing pet cages would actually be to destroy valuable habitat. I guess only an over-sized brain can make an animal believe that abstract freedom is more important than abundant food, shelter and safety.
[More blog entries about pets, ethics, freedom, Sweden.]
posted by Martin at 00:21
4 Comments:
(Sorry, but it's just too late for me to put this into coherent English ...)
Det finns ett strålande inslag i något av alla svenska kulturprogram som gått under hösten i SVT, "Showroom" tror jag. En reporter försöker att ta itu med fåglarnas trångboddhet. Han ringer till olika experter och försöker få dem att hjälpa honom planera ett miljonprojekt, så att fåglarna finge bo lite tätare, och därmed få plats på mindre yta.
Någon zoolog (eller motsvarande) tror inte sina öron och tillrättavisar att fåglar helt enkelt inte kan bo tätare - de har behov av sina revir. Jomen, invänder reportern, de har ju anpassningsförmåga, om de fick vänja sig så kanske man skulle kunna förtäta, typ ... Zoologen blir nästan upprörd - det är otänkbart. Nähenä.
Genom hela inslaget har de visat bilder på Flempan eller nån sådan tät förort.
Är rätt säker på att argument i stil med "djurens anpassningsförmåga" är ett paniskt försök att rättfärdiga hållandet av husdjur utan dåligt samvete. Jag har haft ett flertal katter i mitt liv men hittills aldrig nån som inte hellre har velat ränna i skog och mark, jaga smådjur och fågel samt slåss och få rivet skinn än att sitta inne och käka kattmat (dessa katter har haft möjlighet att välja fritt). Säkert finns det inbitna innekatter också, folk är ju olika, men de som hävdar sig äga innekatter är påfallande ofta människor som inte bor så att de har kunnat låta katten välja. Så hur vet man det då så säkert? undrar jag.
Sen det faktum att en individ eller en art har en enastående förmåga att anpassa sig betyder ju inte att trivsel är nån garanti i den nya miljön. Överlever det mesta gör man ju. Men man behöver ju inte ha särskilt kul eller må särskilt bra. Och med tanke på hur livsviktig fysisk aktivitet är för människan tror i alla fall inte jag att det är särskilt många av våra vanliga tamdjursarter som mår bra av att sitta orörliga på för små ytor. Bordercollie blev en poppis hundras i brittiska storstäder för några år sen, men de visade sig få psykiska problem av att sitta instängda i lägenheterna hela dagarna. De pysslades om och svältföddes inte, men blev ändå psykotiska.
Jag behöver väl inte tillägga att jag tror att det finns ganska många människor som idag bor på tok för trångt för att kunna må bra?
Dock: det förekommer ett ganska intressant resonemang om djurparksdjur, deras revir och välmående i Life of Pi som ruskade om i alla fall mitt tänk i den här frågan. Fast jag tycker fortfarande att djurparker är ganska tragiska.
I agree about large smart animals like cats and dogs, not to mention chimps and elephants in zoos. But look at the gerbils. They're in a cage, they're pretty damn stupid, and they're perfectly happy to lie around in a warm furry pile all day long, spending their nights shredding bog roll centre cylinders and making more gerbils.
Jag tror inte att djuren lider nämnvärt av att sitta i bur, de tror ju att det är så det ska vara. Min förra kanin älskade sin bur, när hon var liten skuttade hon glatt ut och in, men när hon blev vuxen och bekväm av sig skulle hon in så fort man hade städat, ibland satt hon bredvid och väntade otåligt på att det skulle bli klart, nästan som om hon ville slippa vara ute.
De djur vi har nu får vara lösa i köket, men buren står öppen. Kaninen hoppar bara in för att äta, men det ena marsvinet lämnar den bara då och då för en liten promenad, och då oftast bara till elementet för att lägga sig och vila där... :-D
Post a Comment
<< Home