Ecological Boomtown
Many know that Scandinavia has a very short cultural history because of the inland ice. No Lower Palaeolithic here: our archaeology starts with the ice melt, only about 10 000 years ago where I live. Any traces of earlier human occupation were scraped off by the ice (but just you wait until I tell you what Jens Heimdahl is saying in the April issue of Fornvännen!).
But I just had an insight. This also means that our natural history is extremely short. The ecosystem around me is less than 10 000 years old. Before that, 60 000 years of just ice. None of the species around here have evolved in place. Elk grass and elk, wolvesbane and wolf, all recent immigrants. I've lived all my life in the ecological equivalent of Klondyke: a boomtown habitat.
This is kind of comforting: it means that if we mess upp the ecology really badly, once we stop it'll only take a few hundred years for a new system to establish itself. Provided that we ever stop. And that we don't poison everything with long-lived radioactive isotopes.
So, from a long-term ecological perspective, global warming isn't a problem. Life will go on. Some may argue, though, that for people with a life expectancy of fourscore years, many of whom live at near sea-level, such a perspective isn't particularly relevant.
[More blog entries about Ice Age, glaciation, ecology, environment, pollution, Scandinavia; istiden, miljö, föroreningar, ekologi.]
But I just had an insight. This also means that our natural history is extremely short. The ecosystem around me is less than 10 000 years old. Before that, 60 000 years of just ice. None of the species around here have evolved in place. Elk grass and elk, wolvesbane and wolf, all recent immigrants. I've lived all my life in the ecological equivalent of Klondyke: a boomtown habitat.
This is kind of comforting: it means that if we mess upp the ecology really badly, once we stop it'll only take a few hundred years for a new system to establish itself. Provided that we ever stop. And that we don't poison everything with long-lived radioactive isotopes.
So, from a long-term ecological perspective, global warming isn't a problem. Life will go on. Some may argue, though, that for people with a life expectancy of fourscore years, many of whom live at near sea-level, such a perspective isn't particularly relevant.
[More blog entries about Ice Age, glaciation, ecology, environment, pollution, Scandinavia; istiden, miljö, föroreningar, ekologi.]
posted by Martin at 10:22
7 Comments:
Ja, visst är det en trösterik tanke? Man kan föra den steget längre, i alla fall om man är mest oroad för hur det ska gå för vår arma planet: det behöver man absolut inte vara. Jorden överlever alltid, låt vara befolkad av andra arter än dem vi känner nu. För arter som levde för eoner sen var luft med den sammansättning som vi idag andas rena giftet -- de dog ut, och kvar blev arter som tålde syre i så pass hög koncentration som vi & ett gäng andra. Även om vi lyckas radioaktivisera precis allting lär det finnas arter som är extremt väl rustade för att utvecklas under såna förhållanden. Vad är det som säger att de vore sämre för Jorden än människan? Jag tror liksom inte att Jorden bryr sig. Jag tror Jorden ser människan som akne ungefär, irriterande men övergående.
Oh yes, Earth is just a big ball of biologically contaminated rock tumbling around mindlessly in space. In my opinion, the only thing we need to bother about is to keep Earth in shape to sustain intelligent life in decent comfort. Once intelligent life snuffs it here, Earth just becomes astronomy.
A tree does fall in the forest even if nobody's around to hear the crash, but the important thing is that in that case, nobody gives a damn. Most trees in the Universe do their falling lightyears from the nearest intelligent listener.
Du lär får svårt att förklara övertygande för mig vikten av att prompt ha så kallat intelligent liv här, eller nån annanstans i universum för den delen. De enda som bryr sig om det är ju de som utgör det s.k. intelligenta livet, och om nåt sånt inte existerar är det följaktligen ingen som bryr sig. "Enbart astromoni" är helt okej tycker jag.
Only intelligent beings are able to understand enough to care. So if there no such beings on a planet, then nobody cares what happens to that planet or its biosphere.
So my explanation for why it's important to keep our planet in good shape as a human habitat is that with nobody intelligent around to enjoy it, it might as well not exist at all.
This is sort of the anthropic principle run backwards. The reason that this universe seems so well-tuned to support intelligent life is, that among all the possible parallel universes, only the ones like ours are capable of evolving an observer. And without an observer, no-one would ever know it exists.
Har just sett David Attenborough hos Parkinson och måste återkomma till den här diskussionen: efter att ha hört honom berätta om hoppstjärtar och andra förment låga livsformer kan jag bara tycka att det är både förmätet och fånigt att kalla människan för "intelligent liv". Det faktum att människan, som verkligen borde veta och förstå bättre om hon nu är så intelligent, inte har bemödat sig om att lära sig hoppstjärtarnas eller över huvud taget några andra varelsers sätt att kommunicera, betyder inte att alla andra arter saknar intelligens. Påstår man det har man, tycker jag, diskvalificerat sig själv från de intelligentas skara.* Även om det inte fanns en enda människa som kunde veta och bry sig om att ett träd föll, finns väl inget som säger att ingen annan inte bryr sig. Eller räknas den inte som inte bryr sig på nåt människospråk?
Attenborough sa i förbigående att om människan försvunne, så skulle jorden inte klara sig sämre än på sistone -- tvärtom antagligen bättre. Ledsen, Martin, men kommer du inte med nåt riktigt riktigt övertygande argument kommer du aldrig att kunna få mig att ömma för människan som art.
*Jag ser att det låter som om jag kallar dig för ointelligent, men så tycker jag ju verkligen inte. Du får -- för att tillgripa en klyscha som, liksom alla klyschor, ibland har sitt berättigande -- missförstå mig rätt i detta!
Surely you're putting me on. Springtails are arthropods. Their nervous systems are tiny and they do nothing to indicate that they have the least self-awareness.
Our judgement of other species as non-intelligent is not simply a matter of us not understanding their languages. I don't know any Swahili, but I have no trouble realising that the people of Eastern Africa are in fact intelligent beings. We've been listening to dolphins and chimps for decades now and their utterances are nowhere near the complexity of what a human 2-year-old says.
Most animals communicate, but all they say is "I'm big and mean! I wanna mate! You wanna mate? Back off, she's my mate and I'm big and mean! Back off, they're my young and I'm big and mean! Did I ask you if you wanna mate? Foooood!"
The Turing test for intelligence is impossible to apply to animals. None of them understands even remotely what it's about. Intelligence is humankind's only real distinction among other life forms on Earth. And when we aim radio telescopes at the stars to listen for transmissions, it's not the springtails of Alpha Centauri we're going to pick up.
I think you're being disingenuous when you say that you feel nothing for humankind as a species. Because I know you're very caring about human individuals. You'd never save a springtail's life at the expense of a human's.
But I have empathy with animals. I teach my kids that hurting or frightening animals is forbidden, but that killing them swiftly is OK if it serves a useful purpose. No-one need feel bad about killing an animal to eat it or to protect themselves. But torturing them in labs to develop new shampoo, or keeping them in little cages to harvest their skins, or force-feeding them with corn Ain't Right. It's not humanitarian. And being humanitarian towards other beings is a responsibility that comes with being intelligent.
Att bestämma att Turingtestet skulle vara måttet på alltings intelligens eller livsberättigande ställer jag mig ytterst frågande till. Du har fortfarande inte lyckats förklara varför det är människans villkor som ska styra allting på den här planeten.
Det stämmer att jag bryr mig jättemycket om människor som individer, men det utesluter inte att jag skiter fullständigt i om människan som art skulle lyckas utrota sig själv. Jag ömmar inte mer för nån annan art heller, om det kan vara till nån tröst. Inte hoppstjärtar och inte hundar och inte delfiner. Fast för att återigen citera Attenborough: ingen art skulle dö ut om människan plötslkigt försvann från jorden. Men det finns ett stort antal så kallade lägre livsformer vars närvaro här är livsnödvändig för många, många andra arter.
Det tycker jag man kan fundera på ett tag innan man slår fast att det viktigaste i hela kosmos är att kommunicera med "intelligent" liv på Alpha Centauri.
Post a Comment
<< Home